KLOSTERKYRKAN I VRETA
Så vacker, så intim, så delikat!
Så beskrev en känd författarinna från ett sydligare land Vreta klosterkyrka, som hon vid sina besök i Sverige aldrig försummar att besöka. Många är nog böjda att instämma.
Sancta Maria de Wretis
Liksom alla cisterciensiska klosterkyrkor helgades även kyrkan i Vreta till jungfru Maria när den en gång invigdes, och på medeltiden kallades den vid sitt namn, ”Sancta Maria de Wretis”.
I 900 år har den funnits och den har varit i bruk under alla åren. Fortfarande fungerar den som församlingskyrka. Nu firas gudstjänsten i allmänhet i koret, det som på medeltiden var nunnornas klosterkyrka.
Stenkyrkan som vi ser idag byggdes i början av 1100-talet. Byggmaterialet var kalksten från ett brott i närheten. Den uppfördes från början som basilika och var redan då treskeppig, alltså ovanligt stor för sin epok. Det finns forskare som förklarar detta med att den byggdes som kungskyrka och troligen även som biskopskyrka. Den sträckte sig från västtornet och fram till det läge där långhuset slutar idag. Koret kom till kanske femtio år senare. Det är byggt i omisskännlig cisterciensisk stil, där man bland annat noterar den rakslutna östgaveln, den typiska trefönstergruppen och det lilla fönstret ovanför de tre stora.
Den första kyrkan på platsen?
Är den kyrka vi ser idag den allra första i Vreta eller har det tidigare funnits en annan?
Eller firade den första kristna vretaförsamlingen sina gudstjänster under bar himmel?
Frågorna är ännu inte besvarade. Många hävdar att det torde ha funnits en träkyrka före stenkyrkan. En sådan har dock ännu inte kunnat lokaliseras. Vid utgrävningar runt 1915 fann man inga spår inom nuvarande kyrkas avgränsning.
Bränder, restaureringar och förändringar
Bränder förekom på 1100-, 1200- och 1400-talen och vid återuppbyggnaderna förändrades den ursprungliga romanska kyrkan vartefter. På 1200-talet blev den hallkyrka, där slogs tidiggotiska valv, i koret höjdes taket. På 1400-talet tillkom ett gotiskt fönster åt söder i högkoret. På 1700-talet gjorde man stora fönster på norra sidan i långhuset och man reste ett nytt torn. Men trots allt detta har kyrkan kvar det mesta av sin ursprunglighet och det är i stort sett den medeltida kyrkan man än idag träder in i. 1914 – 1917 restaurerades den pietetsfullt av Sigurd Curman och Erik Lundberg som inte sparade någon möda för att genomföra arbetet enligt principen att kyrkan själv skulle berätta sin månghundraåriga
historia. Nästa restaurering ägde rum 1988 – 1989 men den innebar inga stora förändringar.
I kyrkans lilla museum (se nedan) finns en serie små modeller som visar kyrkobyggnadens förändring genom tiderna.
Cisterciensisk enkelhet
Klosterkyrkan i Vreta präglas av cisterciensernas enkelhetsideal. De tog avstånd från all onödig utsmyckning. Ett krucifix och en Mariabild skulle finnas men inget mer, ingen annan konst och inga målningar på väggar och i tak; fönsterglaset skulle vara ofärgat men kunde vara mönstrat. Man hade skickliga arkitekter och det var arkitekturen som ensam skulle tala. Också i Vreta är kyrkorummet luftigt och harmoniskt och tilltalar med sin lugna meditativa atmosfär.
Gravkoren (de hade inget samband med klostret) har dock målningar. Och efter reformation och klostertid tillkom i slutet av 1500-talet ett stort riksvapen målat på korets norra vägg. Det bär dåvarande kungens och drottningens initialer: J. R. (Johan Rex/Konung) och G. R. (Gunilla Regina/Drottning).
En liten ”knyck” på kyrkan
Som andra medeltidskyrkor är också Vreta klosters kyrka rik på symbolik. Den är byggd som en bild av Kristi kropp, där huvudet motsvaras av koret, armarna av kyrkans korsarmar, bål och ben av långhuset. Kyrkans kor viker av en aning mot norr från kyrkans längdlinje. Detta symboliserar hur Kristi huvud i dödsögonblicket föll åt sidan, åt norr.
Det förunderliga Stenkilska gravkoret ett relikskrin i sig?
Mycket tidigt, kanske till och med innan stenkyrkan var klar, byggdes det särpräglat formade gravkoret på sydsidan, det som idag kallas det Stenkilska gravkoret, eftersom gravarna under golvet anses innehålla kvarlevorna bl a efter kung Inge d ä Stenkilsson och hans son Rag(n)vald Ingesson av den Stenkilska kungaätten. Koret är fyrkantigt utvändigt men runt inuti, med kupoltak. Dess like finns inte att skåda norr om Alperna. Kupoltaket bär spår av tidigt, utsökt vackert romanskt måleri.
Enligt fil dr Gunnar Redelius ska inte gravkoret ses som ett monument över någon enskild person, han menar att man inte tänkte i de banorna under medeltiden. Det får snarare anses byggt för att härbärgera en relik (på gravkorets altare i absiden åt öster). I princip kan för övrigt hela byggnaden sägas vara ett relikskrin, uppfört över kungliga personers gravar. Det är Sveriges märkvärdigaste byggnad från äldre medeltid. – Allt enligt samme sagesman. (se under fliken ”Hagioskopet i Vreta en tittglugg mot det heliga”)
Fler gravkor
På kyrkans södra sida finns också ett gravkor från 1200-talet och ett större från 1600-talet, det senare tillhörigt ätten Douglas på Stjärnorp någon mil norr om Vreta. Fem praktfulla kistor från stormaktstiden är anslående exponerade. Detta kor med tillhörande krypta innehåller totalt 53 begravningar i kistor och urnor. – Vem/vilka 1200-talets gravkor kom till för är dagens forskare inte säkra på. Sedan länge kallas det dock – med rätta eller ej – Magnus Nilssons gravkor.
Kyrkan anses rymma ett flertal medeltida kungagravar – även om det diskuteras vilka kungar det handlar om – och över dessa hänger förgyllda kronor. En hertigkrona hänger över Sune Sverkersson Siks gravmonument. Denne man var för övrigt morfar till Birger Jarl.
Det finns även andra, mindre iögonenfallande gravkor, t ex det Koskull-d´Albedyhlska åt sydost.
Museum
Ovanför sakristian, med entré via en trappa just väster om denna (nunnornas nattrappa mellan dormitoriet/sovsalen och kyrkan) finns kyrkans museum om två små rum. Där kan man orientera sig om kyrkans och klostrets historia och se en del föremål från olika århundraden.
Några av kyrkans viktigaste inventarier
Högaltaret
Högaltaret, som är ursprungligt, står på sin medeltida plats lite framskjutet från kyrkväggen längst i öster. Det har funnits på plats sedan koret invigdes, alltså i bortåt 900 år. Det är, liksom hela kyrkan, utfört i kalksten från ett kalkbrott i Vreta. Som sed var, rymde det på medeltiden en relik.
Triumfkrucifixet
I triumfbågen finner man triumfkrucifixet från 1100-talets senare hälft. Den i romansk stil framställda triumferande Kristusgestalten förändrades på 1300-talet enligt den tidens sed till en lidande gestalt. Man bytte bokstavligen kungakronan mot en törnekrona och lät nu Kristi huvud luta åt ena sidan,
åt norr.
Det är fascinerande att tänka sig alla dem som betraktat detta krucifix och bett framför det, kanske redan kung Karl Sverkersson, senare en annan av klostrets stora donatorer Svantepolk Knutsson, även biskop Bengt Birgersson och hans bror kung Magnus Ladulås med sin drottning Helvig, biskop Nicolaus Hermanni, Heliga Birgitta och många många andra – i omkring 850 år.
Dopfunten
Strax intill triumfbågen, åt norr, finns det nutida dopkapellet med sin dopfunt från 1200-talet. Med all sannolikhet har den på medeltiden stått just innanför kyrkans ingång. Cuppan är utförd i gotländsk marmor och är fyrpassformad, vilket symboliserar de fyra väderstrecken och synliggör tanken i Jesu missionsbefallning att dopet är till för alla folk. Den pryds av lober formade som musselskal, i kristen tradition en bild för graven som omsluter människan innan hon får återuppstå, alltså här en symbol för dopet som död från ett liv och födelse till ett nytt. Foten är gjord i kalksten från Vreta.
Predikstolen
Efter att en tid ha bytt placering i kyrkan återfinns numera predikstolen på sin ursprungliga plats längst framme åt norr i långhuset. Predikstolen tillkom vid 1600-talets mitt och barockstilen är inte att ta fel på. Johan Larsson snidade den, ”belätesskärare” var en träsnidares titulatur vid den tiden. Statyetterna föreställer de fyra evangelisterna med Kristus i mitten. Även Petrus och Paulus finns med.
Gamla korbänkar
I korets sydöstra kapell står en medeltida korbänk, använd av nunnorna. Den har fyra platser med fällbara säten och kan fortfarande användas. När nunnorna under sina gudstjänster fick stå under långa pass och stolssätena var uppfällda, kunde den som blev trött vila sig en smula mot en liten stödhylla på sätets undersida, den kallades ”barmhärtigheten”; misericordia på latin.
I samma kapell står en korbänk av något modernare snitt, den utgör en komponent i den korinredning som Sigurd Curman och Erik Lundberg lät göra och installera till invigningen 1917, när kyrkan varit föremål för en genomgripande restaurering, se ovan. Då placerades fyra sådana bänkar i koret, två och två bakom varandra på varje sida och vända mot varandra utmed gången fram mot högkoret.
Hertig Magnus kyrkbänk
Åt norr, mellan sakristian och nunnornas nattrappa, återfinner man hertig Magnus stora kyrkbänk från 1500-talet. Hertig Magnus var son till Gustav Vasa – på bänken ser man vapnet med Vasa-kärven – och bodde ofta på Kungsbro gård nära Vreta klosters kyrka. På hans tid var bänken placerad i koret.
Mer att se
Det finns mycket mer som fångar intresset i denna gamla klosterkyrka. Bästa uppfattningen om och upplevelsen av kyrkan får man givetvis på plats.