KORTFATTAD KLOSTERHISTORIA

Klosterrörelsen uppstår och växer fram

Tidigt i den kristna kyrkans historia drog sig eremiter i Egypten undan världen för att leva i bön och stor enkelhet. Många människor sökte dock upp dem och för att få vara i fred byggde de sig enkla bostäder som de omgav med en mur; de stängde av mot yttervärlden. ”Avstängd” heter ”claustrum” på latin, därav benämningen ”kloster”.

Ur denna tidiga eremitklosterrörelse utvecklades successivt från 300-talet det cenobitiska, gemenskapspräglade, klosterlivet, där munkarna levde i samma byggnader och gemensamt tog del i klostrets aktiviteter. Även här skilde murar klostret från yttervärlden. – Man brukar ibland säga att ett kloster är låst inifrån, alltså poängtera att avskildheten är frivilligt vald.

Klosterregler

När människor levt tillsammans har det alltid behövts gemensamma riktlinjer för liv och uppgift och i början hade varje kloster sin egen regel, ofta inte alls nedskriven. Den regel som med tiden fick störst genomslagskraft i den västliga klostervärlden var den som den helige Benedictus av Nursia skrev i och för klostret Monte Cassino i Italien ungefär vid 500-talets mitt, den kallas Regula Sancti Benedicti, Den Helige Benedikts Regel.

Utifrån hans namn har med tiden de kloster som följt hans regel kommit att kallas benediktinska. Flera klosterordnar har starka

Benediktinordens hemsida: www.osb.org

Munk och nunna

dag är det samma väg in i klosterlivet som det var förr. För att bli nunna eller munk är man först postulant en kort tid, därefter novis en något längre period och slutligen vigs man till nunna respektive munk. Då avlägger man löften för livet om att avstå från personligt ägande, om celibat och om lydnad (mot klosterföreståndaren). Man får också räkna med ett liv i stor tystnad, eftersom sådan brukar iakttas i klostren för att skärma av yttre distraherande intryck till förmån för den inre inriktningen mot Gud.

Dagligt liv i klostret

Ora et labora! Bed och arbeta! Den principen har i långt mer än tusen år varit grunden för hur klosterlivet utformas och den gäller fortfarande. Bön, mässa och ”lectio divina” (läsning till uppbyggelse) samt praktiskt arbete och vila –kort och gott kan sägas att dygnet är tredelat för dessa tre olika områden. (se under fliken ”Klosterliv i Vreta”)

Ora: Tidegärden, mässan och läsningen tar tillsammans cirka åtta timmar. Inom den ramen ligger den främsta uppgiften för nunna och munk, nämligen att ständigt tillbe och lova Gud. En del av bedjandet sker gemensamt i de regelbundna tidegärdsgudstjänsterna sju gånger om dagen. Dessa reglerar det dagliga livet punktligt och återkommande som ett perpetuum mobile.

Labora: Också för de praktiska arbetsuppgifterna är ungefär åtta timmar avsatta. Hit räknas inte bara mer handfasta sysslor utan också studier och kreativ verksamhet, även det ett sätt att tjäna Gud. – På medeltiden var klostren veritabla kulturhärdar och bidrog till den europeiska civilisationens framväxt. Detta kan inte minst sägas om cisterciensklostren som med framgång spred bl a vetenskap och teknik över kontinenten, ända upp i Norden.

Vilan får den återstående tredjedelen av dygnet.

Klosterrörelsen når vårt land

Sedan kristendomen mer allmänt etablerats i vårt land, ungefär på 1000-talet, kom snart också det första klostret. Det inrättades just här i Vreta omkring 1110 när kung Inge den äldre och hans drottning Helena, vilka hade en kungsgård i Vreta, donerade odlingsmark till försörjning för ett kloster. Då var hela den kristna västvärlden katolsk och påven var den vittomfattande och inflytelserika katolska kyrkans överhuvud. Mängder av kloster fanns i Europa och klosterrörelsen letade sig alltså även upp i Norden.

Reformationen in – klostren ut

På medeltiden gick det bra att leva i kloster i Sverige – ja, det var till och med åtråvärt – men sedan blev det stopp. I spåren av Martin Luthers reformation nere på kontinenten beslöt riksdagen i Västerås 1527, under kung Gustav Vasas styre, om en protestantisk kristendomsinriktning i Sverige i stället för den katolska. Därmed avskaffade riksdagen påvens överhöghet över kyrkan i vårt land och i stället blev den ställd under inhemska politiska auktoriteter med regenten i spetsen. Den blev en statens kyrka och alla medborgare skulle tillhöra den och ingen annan, det fanns ingen valfrihet. (Vid millennieskiftet 2000 skildes staten och Svenska kyrkan åt men fortfarande, år 2011, styrs denna kyrka av de politiska partierna.)

En följd av beslutet i Västerås 1527 var att klosterväsendet upphävdes. Samtliga svenska kloster fick, mer eller mindre brutalt, sin existens släckt under förra delen av 1500-taletmen nunneklostret i Vreta ”klarade sig” ända till 1582, när de två sista nunnorna dog

Kloster i Sverige idag

Först 1951 fick Sverige en religionsfrihetslag (som gäller för alla svenska medborgare utom statschefen vilken föreskrivs tillhöra Svenska kyrkan) och 1952 hävdes det generella klosterförbudet. Det första klostertillståndet kom dock inte förrän 1962 och då efter het riksdagsdebatt och med stora reservationer. 1976 upphävde riksdagen definitivt klosterförbudet.

Idag har vi åter många kloster av ett flertal ordnar i vårt land. I Östergötland finns (år 2011) förutom ovannämnda benediktinska Heliga Hjärtas kloster på Omberg också ett birgittinerkloster i Vadstena, i samma stad där denna klosterorden en gång i tiden uppstod. Denna orden bär, som den alltid gjort, namnet Ordo Sanctissimi Salvatoris, Vår Allraheligaste Frälsares Orden.