Historia-2

KLOSTERHUSEN I VRETA

 

 

 

Cisterciensernas generella klosterplan applicerad på klostret i Vreta

 

Klostret i Vreta var i stort sett byggt i överensstämmelse med idealplanen/mallen för alla cistercienskloster. En avvikelse – som dock förekommer på fler håll – var att klosterhusen i Vreta uppfördes på kyrkans norra sida, idealplanen däremot anvisar den södra. Anledningen till detta är inte känd. Det finns de som menar att nunneklostren förlades till kyrkans norra sida eftersom den är Jungfru Marias sida i kyrkan, men långt ifrån alla nunnekloster ligger på den sidan, så detta kan knappast ses som en förklaring. Ett annat argument är att södra sidan om kyrkan i Vreta redan var upptagen av en kyrkogård. – Nå, man får nog acceptera att frågan är och förblir obesvarad.

 

Munkklostrens byggnation överensstämmer oftast med den generella klosterplanen, medan däremot nunneklostren inte sällan visar avvikelser från den. Detta är allmänt känt. Medan munkklostren uppfördes som separata anläggningar en bit från annan bebyggelse, förlades nunneklostren till bebyggda trakter och ofta i anslutning till redan befintlig kyrka (som i Vreta). Detta har naturligtvis påverkat kvinnoklostrens möjligheter att exakt följa idealplanen, man har i stället fått anpassa sig till redan givna förutsättningar.

 

Hos cistercienserna var enkelhet ett uttalat ideal. (se vidare under fliken ”Klosterkyrkan i Vreta”) Inom ramen för denna princip gjordes dock tre rum arkitektoniskt vackrare än de övriga: kapitelsalen, matsalen/refektoriet och naturligtvis kyrkan.

 

 

Klostermodeller

 

I Vreta finns idag två klostermodeller som vill åskådliggöra hur klosteranläggningen kan ha sett ut just här. Den ena står inne i kyrkans lilla museum och avser att visa förhållandena omkring 1289. Den andra visar hur klostret kan ha sett ut i slutet på 1300-talet. Denna modell återfinner man utanför kyrkans västportal i närheten av klostrets senmedeltida ingång.

 

 

Byggnader som inte syns idag

 

En viktig byggnad som i våra dagar inte syns någonstans är den allra första östra klosterlängan, den som brann en bit in på 1100-talet. Den var byggd i anslutning till kyrkans västliga korsarm, även denna länga uppfördes på kyrkans norra sida. Den kom till under den allra första tiden, alltså innan kyrkan förlängts med det nya koret och ett nytt tvärskepp (det östliga), det som blev nunnornas klosterkyrka. (se under fliken ”Klosterliv i Vreta”)

 

Leksystrarnas/konversernas existens i Vreta är ibland ifrågasatt, ibland ses den självklar. Dessa systrars hus borde enligt den generella planen ha legat väster om klostergården men man har vid den stora arkeologiska utgrävningen åren runt 1920 inte hittat några spår efter byggnader på den platsen.

 

Bland byggnader som inte längre finns att se ska också noteras ett antal förrådshus och verkstäder, likaså härbärge, sjukstuga, skolhus, bostad för gamla och sjuka, för klostrets klockare och präster (alltså inte socknens dito), för uppsyningsmän och även ett övernattningshus för biskopen som kom till klostret bl a för att viga nunnor och abbedissor.

 

 

Byggnader och ruiner som syns

 

Den yttre klostermuren finns kvar, om än bara till rester, och därigenom vet vi klosterområdets omfång, en värdefull information till eftervärlden.

 

Cirka hundra meter väster om kyrkan finns en ståtlig 1200-talsbyggnad kvar tämligen intakt. Den uppfördes som klostrets spannmålsmagasin, i praktiken klostrets bank och kassaskåp.

 

I övrigt ligger klostrets byggnader i ruiner idag, men det är välvårdade och vackra ruiner och många besökare letar sig dit. Klosterbyggnaderna revs på 1700-talet och täcktes över med jord, men åren 1916 – 1926 grävdes ruinerna fram. En omfattande ruinrestaurering genomfördes somrarna 2000 – 2007.

 

 

Den byggnad som syns vida omkring

 

Den gamla 900-åriga klosterkyrkan är kvar i hela sin härlighet och reser sig mäktig på höjden ovanför slätten. (se under fliken ”Klosterkyrkan i Vreta”)

 

 

Lämningar från tiden före klostret, befintliga i det som sedermera blev klosterhus

 

Går man idag in i det rum i östra klosterlängan som på klostertiden var parlatorium, finner man en elegant glasöverbyggnad över en dubbeltrappa ner i marken med en sorts vattencistern i mitten. ”Cisternrummet” kallades det vid utgrävningen runt 1920 men efter förnyad arkeologisk undersökning 2006 har man kommit fram till att där – innan klosterbyggnaden uppfördes – sannolikt har funnits en tidigkristen dopanläggning inrymt i ett eget hus, ett så kallat baptisterium, en dopkyrka.

 

Denna för Skandinavien unika anläggning har ansetts värd att skydda och därför har överbyggnaden kommit till. Glaset ger möjlighet till fri insyn året runt. (se vidare under fliken ”Dophus före klosterhus”)