|
CISTERCIENSERNA
Ur förfall reser sig något nytt
Med efterlevnaden av regler och normer tycks det i alla tider ha varit ömsom si och ömsom så; det har gått bra ett tag, sedan har glöden falnat och en förslappning följt. Så var det även med det klosterliv som den helige Benedictus av Nursia hade föreskrivit i sin regel på 500-talet, regeln som från 800-talet blev så allmänt vedertagen i den västliga kyrkans kloster.
Men efter varje förfall har en åtstramning och uppryckning brukat följa och det var på det viset som Cisterciensorden föddes: som en reformrörelse i opposition till något som i mångas ögon börjat glida för långt bort från idealen.
Ett nytt kloster grundades den 21 mars 1098 i Citeaux i Bourgogne i Frankrike och där beslutade man sig för att leva enkelt och anspråkslöst och följa Benedikts regel till punkt och pricka. Efter ortsnamnet – på latin ”Cistercium” – kallades den klosterrörelse som kom att utgå därifrån ”Cisterciensorden”. Grundaren hette Robert de Molesme.
Cisterciensklostren spred sig som en löpeld över Europa
Nya munkar började strömma till och snart bildades fyra dotterkloster från moderklostret i Citeaux (detta sätt att bilda nya kloster kallas ”filiation”). Mest känt av dessa blev klostret i Clairvaux, på latin Clara vallis, den ljusa dalen. Där blev nämligen munken Bernhard snart abbot och han blev vida känd över Europa, den helige Bernhard.
Den cisterciensiska klosterrörelsen svepte mycket påtagligt fram över Europa och det fanns ungefär 350 munkkloster när Bernhard dog år 1153. Femtio år senare hade antalet fördubblats. Totalt räknar man med att det på medeltiden etablerats ca 750 munkkloster och omkring 1200 nunnekloster, alltså in alles ungefär 2000 cistercienskloster. Lägger man därtill de utgårdar som fanns för försörjningen och som sköttes av lekbröder/konverser och inhyrda, kommer man upp i en siffra på ungefär 20.000 cisterciensiska anläggningar i Europa under medeltiden.
Hur organiserades då allt detta och hur hölls det ihop?
Cisterciensorden var den första egentliga klosterorden med en gemensam övergripande organisation för de olika klostren; till exempel existerade benediktinska kloster som sinsemellan helt självständiga enheter, till skillnad från de cisterciensiska.
Cisterciensorden lydde direkt under påven.
Redan den tredje abboten i Citeaux, Stephan Harding, hade skrivit ett betydelsefullt dokument att användas vid sidan av Benedikts regel. (se om Benedikts regel under fliken ”Kortfattad klosterhistoria”) Dokumentet fick namnet ”Charta Caritatis” (Kärlekens urkund) och reglerade bland annat ordens organisation och ledning. Benedikts regel och Charta Caritatis skulle finnas tillgängliga i varje kloster och vid vissa bestämda tillfällen lästes de upp för konventet; alla skulle veta vad som gällde och leva efter det.
Enligt Charta Caritatis hade varje kloster visst självstyre: det valde sin egen abbot/abbedissa och hade sin egen ekonomi, utan skyldigheter vare sig mot moderklostret eller andra kloster i orden. Men ett moderkloster skulle enligt bestämmelserna årligen visitera sina döttrar för att kontrollera att de gemensamma ordensreglerna följdes.
Det föreskrevs också att samtliga abbotar skulle bege sig till Citeaux för att delta i ordens årliga generalkapitel, den lagstiftande institutionen.
I Citeaux fanns också ordens högsta ledning, vilken utgjordes av generalabboten i Citeaux och abbotarna i de fyra äldsta dotterklostren till Citeaux. (Jfr vår riksdag resp regering.)
Inga abbedissor kunde ta plats i generalkapitlet. Nunneklostren representerades av abbotarna i de munkkloster som visiterade dem.
På detta sätt höll man ihop orden och alla dess kloster i en
organisation som fungerade mycket effektivt. Konformiteten var tack vare generalkapitlets funktion - och även de årliga visitationerna - högst påtaglig.
Förödelse – men inte död
Med reformationen på 1500-talet (se under fliken ”Kortfattad klosterhistoria”) försvann så gott som alla Nordeuropas cistercienskloster. Endast ett ytterst litet fåtal överlevde genom att bli evangeliska konvent. Nästa dråpslag kom med den franska revolutionen 1789, när de flesta franska klostren försvann.
I det Europa, utanför Frankrikes gränser, som förblev katolskt kunde en del kloster leva vidare och därigenom finns en liten skara cistercienskloster som varit i bruk hela tiden och är så ännu.
Nyetableringar i våra dagar
Under senare år har vi fått se allt fler nyetableringar, inte minst återfinns nya cistercienskloster i USA och Asien men även Norge och Danmark har fått nya cistercienskloster de senaste åren.
Den första nyetableringen i Sverige ägde rum den 6 juni 2008, när det efter 479 års uppehåll etablerades ett nytt cistercienskloster i Nydala i Småland. Den här gången kom dock munkarna från Vietnam och inte som första gången från Clairvaux, utsända av den helige Bernhard personligen.
Levande kloster och historiska kloster
”Levande kloster” brukar de kloster kallas som är hemvist för munkar eller nunnor i sedvanligt aktivt klosterliv. Man talar också om ”historiska kloster” och menar då de kloster som tidigare varit levande kloster men numera inte är det. Byggnaderna kan finnas kvar i varierande utsträckning och de bär på en rik historia.
Historien hålls vid liv och berättas vidare
På de flesta platser – inte bara i Sverige – där cistercienskloster har funnits finns det personer, ofta en förening, som vårdar det historiska minnet av klostret.
(se under fliken ”Nätverk för historiska cistercienskloster”)
För den cisterciensiskt intresserade
Tips om hemsidor
Tips om litteratur
Beskow, Per: Cistercienserna. Kärleken till lärdom och törsten efter Gud
Veritas förlag (2008)
France, James: The Cistercians in Scandinavia
Cistercians Publications Inc, Kalamazoo, Michigan (1992)
Gervin, Karl: Klostrene ved verdens ende: Lyse, Bergen, Hovedöja , Munkeby og Tautra.
Pax Forlag, Oslo (2007)
Härdelin, Alf: Munkarnas och mystikernas medeltid: tjugofyra kapitel om teologi, spiritualitet och kultur
Artos förlag (1996)
Johansson, Hilding: Ritus Cisterciensis. Studier i de svenska cisterciensklostrens liturgi
Gleerups förlag (1964)
Lekai, Louis J: The Cistercians. Ideal and reality
Kent, Ohio (1977)
Leroux-Dhuys, Jean-Francois: Cistercienserkloster: historia och arkitektur
Könemann (2001)
McGuire, Brian Patrick: The Cistercians in Denmark
Cistercians Publications Inc, Kalamazoo, Michigan (1982)
Ortved, Edward: Cistercieordenen og dens klostre i Norden. I Bog.Cistercieordenen overhovedet
J.H.S. Schultz forlag, Köpenhamn (1927)
Ortved, Edward: Cistercieordenen og dens klostre i Norden. II Bog. Sveriges klostre overhovedet
J.H.S. Schultz forlag, Köpenhamn (1933)
| 
